Superseniorer

Superseniorer – Marcus Priftis

Vill du läsa om en del teorier om hur gammal man kan bli? Då är det dags att surfa in och beställa denna bok. På ett ibland lättfullt sätt och ibland mycket allvar, så beskriver författaren hur det kan gå till när vi kan bli 120 år, eller varför inte 500. Tydligen är den bortre åldern satt till tusen år. Lever vi så länge så har statistiken kommit i fatt oss, då dör vi i någon olycka.

Du köper boken på Adlibris här. Och hos Bokus.

Baksidetexten ger en antydan till boken, och dess innehåll. Så här står det, och jag citerar: Hur hanterar du en 115-årig pappa som kräver att du tar tag i ditt liv vid 90 år fyllda. Hur många generationer får plats med på en familjemiddag när den äldsta gästen är 117 år.

I Superseniorer utforskar Marcus Priftis åldrandets villkor och bryter ner ålderstrappans myter. Med engagemang, analytisk skärpa och torr humor är det en bok om livet före döden. En bok om framtiden för samtiden.

Mina tankar om boken. Du kan läsa den med olika ögon, dels som en alldeles härlig roman, med någon som tolkar en massa saker, som gynnar dig själv. Eller så läser du den med lite allvar, det är ju i alla fall ditt liv det handlar om och hur blir det på ditt 125 års kalas. Själv har jag förmånen att ha 11 barnbarn, och fortsätter avkommorna att yngla av sig i denna takt, så är nästa generation drygt 30 stycken, nästa generation blir 90, och så 270. Det blir att skaffa en hiskeligt stor lokal om alla ska få plats på mitt 125 års kalas….

Mitt tips är qtt du ska skaffa boken, läs den, njut, skratta lite, tänk ibland, och så har du kanske snart ändrat din syn på åldrandet. När jag föddes, i mitten av femtiotalet, så kom ATP-systemet, då med en tanke på att de allra flesta inte uppnår 65-årsdagen, det flesta var nöjda om man fick fira femtioårsdagen. Numera är den genomsnittliga dödsdagen drygt 80 år efter det man så dagens ljus, och med den utveckling av läkarvetenskapen, så vad är det som säger att jag inte får uppleva 125-årsdagen.